mistergrisgrymt

varnar känsliga läsare, depp inlägg.. får läsas av barn över 12 år. (med vuxetsällskap då förstås)

ni tror att jag inte vet vad ni säger?
där har ni fel.
även om jag inte hör vad ni använder för ord, så vet jag vad ni menar.
och jag vill bara säga att det är lungt, jag överlever (hoppas jag)..
jag ber inte om att ni ska älska mig, jag ber er inte om att tycka synd om mig eller något sånt.
jag vill bara att ni, men enkla ord, säger vad det är jag har gjort er?
för ärligt talat, vet jag inte.
berätta vad jag har gjort så jag kan säga förlåt och försöka fixa det på något sätt. jag vill inte att det ska vara såhär längre. ska jag bara låtsas som ingenting? bara le och bete mig som vanligt folk? jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara det. jag är helt knäckt. allt gick från bäst till sämst på några dagar. nere på botten. men jag ska ta mig upp.

en vän, en person som man kan ha tillit för. en person som man kan lita på i vått och tort, varmt och kallt, då nu och i framtiden. en person som kan och vill lyssna på det man har att säga, inte bara lyssna för att man måste. en person som kan berätta allt för en. en person som alltid finns för en. en person som man aldrig vill vara utan. en person som man kan berätta vad-som-helst för, och man vet att den inte sprider det vidare till någon annan.
de senaste dagarna har jag inte kännt av någonting som kan kallas vänskap.